Tidigare i veckan skrev jag om en av de få dieselmotorcyklar som tillverkats i serie – Royal Enfield Diesel. Den hade klassisk Royal Enfield-styling och en otroligt bränslesnål dieselmotor.
Men om militär estetik är mer din grej bör dagens maskin tilltala dig ännu mer. Hayes Diversified Technologies M1030M1 är en exceptionellt cool militär terrängmotorcykel som klarar en förbrukning på cirka 1,15 liter per mil och kan köras på jetbränsle direkt från närmaste flygbas.
Som du säkert redan har räknat ut har jag återigen fallit ner i kaninhålet med dieselmotorcyklar. Det finns mycket få av dem jämfört med bensin- och eldrivna hojar, men de som finns är verkligen extraordinära.
Naturligtvis fick världen aldrig se en diesel-Hayabusa, vilket hade varit magnifikt. Istället har vi ultradekonomiska maskiner som Royal Enfield Diesel, specialbyggda hojar med bildieselmotorer och militärmotorcyklar konstruerade för att lösa NATOs logistikproblem.
HDT M1030M1 var just det.
Den här motorcykeln föddes ur ett försök att förenkla den militära bränsleförsörjningen. Som Modern War Institute vid West Point förklarar ställdes även USA:s styrkor inför ett logistiskt mardröm under Vietnamkriget.
Olika fordon krävde olika bränsletyper, och själva dieselblandningarna varierade beroende på region och säsong. Bensinmotorerna i M48-stridsvagnarna var ett särskilt bekymmer – de förbrukade enorma mängder bränsle som dessutom avdunstar snabbt i varmt klimat.
I slutet av 1980-talet beslutade NATO-länderna att standardisera bränsle för all utrustning. Detta ledde fram till Single Fuel Concept. Det valda standardbränslet blev JP-8 flygbränsle, som liknar civil Jet A-1 men med tillsatser för korrosionsskydd, anti-isbildning och bättre smörjförmåga.
Fördelen var uppenbar: samma bränsle kunde användas till flygplan, lastbilar och, som det visade sig, även motorcyklar.
HDT M1030M1 var ett gemensamt utvecklingsprojekt mellan det Kalifornien-baserade Hayes Diversified Technologies och Storbritanniens Cranfield University. Hayes, som grundades 1961, hade redan erfarenhet av att bygga militärmotorcyklar. Företaget hade tidigare tillverkat M1030 baserad på Kawasaki KR250 och senare M1030B1, en militär version av Kawasaki KLR650.
Senare beslutade Hayes och Cranfield University att anpassa hojen till single-fuel-konceptet. År 2004 rapporterade den vetenskapliga publikationen EurekAlert! om de första diesel-KLR:arna. De kallades världens första serieproducerade militära dieselmotorcyklar och de första motorcyklarna med en dieselmotor som ursprungligen konstruerats specifikt för sådana fordon.
Ingenjörerna stod inför en svår utmaning: motorcykeln måste förbli lätt, pålitlig, tillräckligt snabb för taktisk användning och kunna köras på både vanlig diesel och JP-8-jetbränsle.
Utvecklare från Cranfield University, John Crocker och Dr. Stuart McGuigan, skapade tillsammans med HDT en verkligt imponerande maskin. Dessutom satte motorcykeln i september 2004 ett världsrekord i hastighet för dieselmotorcyklar på den berömda Bonneville Salt Flats.
HDT:s grundare Fred Hayes körde upp hojen till en officiellt registrerad hastighet på 137,7 km/h. Förhållandena var långt ifrån optimala på grund av regn och blött salt.
Efter att M1030M1 presenterats beställde USA:s marinkår 522 exemplar. Även USA:s armé och andra NATO-länder visade intresse. Hayes vann kontraktet mot flera stora konkurrenter, inklusive ett team bestående av Harley-Davidson och Lockheed.
Under ”huven” – om man nu kan säga så om en motorcykel – satt en 611 cc encylindrig indirekt insprutad dieselmotor som levererade 30 hk och 45 Nm i vridmoment. Det är mindre än den vanliga bensin-KLR650, men bränsleförbrukningen var fenomenal: cirka 1,15 liter per mil vid runt 90 km/h.
Motorcykeln kunde ta sig uppför lutningar på upp till 60 procent, bära upp till 23 kg last på pakethållaren och vada genom vatten upp till 60 cm djupt. Med en tankvolym på 16 liter nådde räckvidden cirka 640 km på en tankfyllning.
Det mest intressanta är att denna hoj krossade myten om att dieselmotorer är för tunga för motorcyklar. Medan Royal Enfield Diesel faktiskt var ganska tung vägde M1030M1 bara 167 kg torrvikt – blott 14 kg mer än en vanlig bensin-KLR650.
Det rapporterades då att Hayes övervägde en civil version. Men som företagets grundare senare berättade för Cycle World var den militära efterfrågan så stor att det lilla företaget helt enkelt saknade tillverkningskapacitet och personal för att lansera en civil modell.
Senare kom M1030M2 – en uppdaterad version med en större 670 cc-motor på 33 hk.
M1030M2 lär ha nått 195 km/h på Bonneville – en hastighet som låter nästan galen för en encylindrig militär dieselmotorcykel.
Även om militären beställde 522 exemplar uppger vissa källor att endast omkring 440 faktiskt levererades. Det är också oklart exakt hur många av den senare M1030M2-modellen som tillverkades.
Under senare år har dessa motorcyklar börjat tas ur militär tjänst och skickas till statliga auktioner, där de snabbt köps upp av civila entusiaster. År 2018 låg auktionspriserna runt 55 000 kr.
Idag ser situationen annorlunda ut. Dessa motorcyklar går nu för 100 000–165 000 kr på statliga auktioner.
